emeliebergholtz

Han betyder sjukt mycket för mig. Får tårar i ögonen av att bara tänka tillbaka på den dagen han blev sjuk, nästan ett år sedan. Att vakna upp en dag och han inte finns kvar där. Nej usch vill inte tänka den tanken.

Läser lite här och där om folk som måste ta bort sina hästar, de skriver fina långa texter och jag känner inte ens människorna men endå så kommer tårarna. Att veta att DERAS bästa kompis är borta för alltid gör mig också ledsen.

Jolly och jag har ett speciellt band och det kommer jag inte få till någon annan häst, han är min häst. Han lärde mig rida, visar när jag gör rätt eller fel.

Måste berätta en helt otrolig sak.
Jag trodde ALDRIG att lilla jag skulle kunna bygga rätt muskler på Jolly på helt egen hand, men det gjorde jag. Jag fixade det, utan någon instruktör eller någon som sa si och så. Jag GJORDE det helt SJÄLV!

Ni ska bara se hur söt han var i veckan.

Jag stod och tvättade hans benskydd, och har hans box dörr öppen och så hör jag hur han går ut och så säger jag till han och så går jag in i sadel kammaren, sen hör jag hur han fortsätter att gå så jag säger till han igen, och så stod han å luktade på något och jag hade tagit av mig skorna så det hördes inte när jag gick, sen ställer jag mig framför han och frågar va han gör, då hoppar han till lite och får den dära "jag har inte gjort någonting" blicken.

Kunde inte undgå att pussa o krama han då! Han är så JÄVLA fin, han är min häst och han är underbar!